Trampbilen

I avsnitt 5 av Återskaparna, får jag möjlighet att jobba med en helt fantastisk trampbil som Anita kom in med.
Den fick hon som 2åring, då hennes pappa tjatat sig till att få köpa den vackra bilen som stod i skyltfönstret.
Bilen har använts flitigt under hela hennes liv.

När jag fick se den knöliga och rostiga karossen blev jag otroligt sugen att få väcka den till liv igen.
Men en färgspektrometer fick jag bevis för att färgen var Rosso Corsa. Den legendariska racingröda färg som man hittar på italienska racerbilar. Självklart skulle den få en ny tvåkomponents billack, på samma sätt som den en gång var lackad. Men först fick jag ställa mig med hammaren, riktärn och mothåll för att ta bort alla bulor och ojämnheter som fanns. jag ville inte spackla karossen mer än nödvändigt. Dels för att spackel kan släppa, men även för att jag ville göra ett bra och ordentligt arbete. Några delar fick även svetsas ihop. Jag spacklade hela karossen och slipade ner allt för hand, innan den fick sin slutgiltiga tvåkomponentslack i rätt kulör.
Är det en handbyggd italiensk sportbil, så är det!


Ett annat problem var kromen på grillen. den var rätt kraftigt tillknölad och flagnad, så rosten hade fått ett ordentligt fäste om den. Jag fick knacka ut bulorna och slipa av all rost, för att sedan skicka den till ett företag som kromar nytt. Att kroma själv är inget jag ger mig in på.

Däcken var ett annat stort problem.
Det fanns bara två gummin kvar. de andra var borta sedan många år. min efterforskning visade sig leda till en återvändsgränd. det gick inte att köpa nya däck i samma utseende. Jag kunde hitta däck, men de var så pass stor skillnad, att det inte kändes värt besväret.
Kvar fanns alternativet att hitta begagnade däck. problemet med det. var att även de var i uselt skick, fanns i utlandet och var snuskigt dyra. Som av en slump, hittade jag en annan trampbil av enklare modell på blocket. Den fick agera donator. Ett fenomen som är väldigt vanligt hos de som renoverar äldre fordon.
De däcken satt på del fälgar, var torra och spruckna. men jag hade fyra däck!!!
De kokades i såpavatten i flera timmar, för att kunna krängas av fälgen och sedan på de gamla igen. där efter följde en lång process, där jag fyllde sprickorna med elastiskt epoxylim, slipades och limmades igen. för att sist slipas ner till mjukare gummi kom fram. där efter behandlade jag gummit med glycerol, för att en del av elasticiteten hos naturgummit skulle återkomma. Jag experimenterade med ett antal varianter av renovering, bland annat med marinsilikon, men det gav inte det resultat jag önskade. Den ojämna färden åtgärdades sist med en speciell däckfärg som används för att fylla i däcktillverkarnas namn, en företeelse man ofta ser på tävlingsbilar. Man kan ju lugnt säga att de däcken blev dyra, men det blev över förväntan. De såg nästan nya ut!!

Sitsen tog Fia hand om, ett sant proffs som vet hur tapetsering ska utföras på riktigt.
Spana in hennes arbete på http://www.stilbrott.com/

Som kronan på verket, sattes en ny ruta på och dekaler likt de som hör en äkta rallybil till.

Det känns som jag fick till det 😉

Ska man göra ett så stort ingrepp på ett äldre föremål?
Det kan man diskutera i oändlighet. Men i detta fallet så önskade sig Anita att hon kunde få se den som den såg ut när den var ny. Dels för att den var oanvändbar i dagsläget och hade tappat sin magiska lyster. Men även för att den skulle gå och tålas att använda igen.
Många äldre bilar renoveras på detta sätt. Är man bara noggrann att man använder samma eller liknande metoder och material som en gång har använts, så blir resultatet oftast bra.
Om man är rädd om något, så bör man tänka både en och två gånger innan man påbörjar ett sådant omfattande arbete. Det är lätt att slarva och använda fel material som bara till utseendet verkar liknar originalet. Eller ännu värre, metoder eller material som rent av förstör föremålet.
Det finns massor med nyttig information att söka sig till på nätet. Men tänk på att merparten av alla instruktionsfilmer är tillverkade av de som just håller på att lära sig. var lite källkritisk även här. Alternativt, så lönar det sig oftast att höra med en yrkesverksam inom området.

Bilen i det skick när den kom till mig

Rosten hade letat sig under nästan hela lacken

Rester av dekaler, rost och solblekt färg

Bucklorna var många och jag vill inte spackla…

Kraftigt torkade däck. Jag trodde inte det skulle gå att rädda dom.
Efter flera timmar i hett såpvatten, så blev de mjuka nog att kränga av.
Jag kan förstå att denna syn var speciell för Anita som två åring.
Allt arbete som ligger bakom, blir värt besväret, när man får möta ägarens reaktion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *