Uppväxt i Hälsingland, med kniven i min ena hand och med nyfikenheten i den andra.
Efter ett par års studier på Sätergläntan, institutet för slöjd, har mitt liv mest handlat om det handgjorda skapandet.

Jag är en slöjdare.

Slöjd är för mig ingen produkt, det är ett förhållningssätt och en  möjlighet att ta makt över sin konsumtion och de saker man omger sig med. Slöjden handlar därför lika mycket om att konsumera medvetet som att själv kunna skapa.
Man skulle kunna likna det med att ha kunskap om kunna stycka en hel kyckling och koka buljong av benen eller att behärska ett verktyg  på ett sätt att man inte begränsas i sin kreativitet. Men det kan även handla om att avstå konsumtion, eller att välja något som har så bra kvalité att det går att laga, den dagen det behövs. 

I dagsläget utbildar jag mig till elektriker. Ett yrke jag ser stora potentialer i och jag hoppas på att kunna arbeta på ett sätt som harmonierar med mina intressen inom byggnadsvård.

När det kommer till utövandet av den traditionella slöjden, så gör jag det jag har behov av, eller lust till.
Roligast är nog att  jobba med färskt trä och med vassa verktyg. 
Driven av processerna och utvecklingen som sker när man möter det levande och ibland oförutsägbara.
Mötet mellan vassa verktyg och fibrerna i trädet, eller när man lagar ett äldre föremål som har brukats och slitits på av tidigare ägare, är båda en  en outtömlig källa av inspiration och lust.

Men varför täljer jag mest skedar i dagsläget?
Anledningen är nog för att det ger mig den utmaning jag behöver.

En sked är ett så tydligt bruksföremål som alla har en relation till.
Svårast tycker jag det är att göra en ätsked. Den ska likt skelettet i en fågel, var stark nog att hålla för hårt bruk, men ändå vara så lätt, att den tillåter fågeln att flyga. Den tredimensionella skapelsen kan lätt tappa sitt existensberättigande av minsta lilla misstag under tillverkningen.
För mig ligger utmaningen i att tillverka en sked utan att tänka för mycket.
Yxan ska arbeta fort, kniven ska skära långa spånor, formerna ska sitta från bakhuvet.
Jag söker efter stunderna när muskelminnet får jobba och oxytocinet flödar.

Jag åtar mig väldigt sällan beställningar på enstaka föremål.
Däremot är jag alltid nyfiken på större projekt, likt tvprogram, offentliga utsmyckningar, föreläsningar, kurser mm