Nisse Stormlod
Uppväxt i Hälsingland, med kniven i den ena handen och nyfikenheten i den andra, har jag skapat mig genom livet.
Efter ett par år på Sätergläntan, institutet för slöjd, har mitt liv mest handlat om det handgjorda skapandet.
Jag är en slöjdare.
Slöjd är för mig ingen produkt, det är ett förhållningssätt och en möjlighet att ta makt över min konsumtion och de saker jag omger mig med. Slöjden handlar därför lika mycket om att konsumera medvetet som att själv kunna skapa.
Slöjden handlar om att behärska ett verktyg och material på ett sätt att man inte begränsas i sin kreativitet. Att avstå konsumtion, eller konsumera något av så hög kvalité att det går att underhålla, laga och till sist återanvända, den dag det behövs.
Vi behöver inte fler saker. Vi behöver bättre saker.
Det vi har, behöver vi ta hand om och vårda, så det håller länge.
När jag slöjdar, gör jag oftast det jag har behov av eller lust till.
Jag lockas av folkkonsten, inspireras av funktionen och drivs av processerna.
Men varför täljer jag mest skedar i dagsläget?
Det är lagom stora projekt och ger mig den utmaning jag behöver.
En sked är även ett bruksföremål som alla har en relation till.
Funktion och användbarhet är viktigt för mig. Det ger mitt skapande ett berättigande.
Av alla skedar är just ätskeden den roligaste att göra, mest för att den är svårast att lyckas med.
Man kan likna en ätsked med en fågels skelett. Den ska vara stark nog att hålla för hårt bruk, men ändå vara så lätt, att den tillåter fågeln att flyga – eller i skedens fall, inte märkas när den för in maten i munnen.
Skeden kan därför lätt tappa sitt existensberättigande om den inte uppfyller alla mina krav.
Jag strävar efter att kunna jobba intuitivt. Läsa av materialet rätt, yxan ska arbeta fort, kniven ska skära långa spånor, formen ska lockas fram utan omständliga omvägar.
Det är när muskelminnet får jobba och oxytocinet flödar som jag hämtar min energi som bäst.
Nu är jag mitt i livet. Bor i Blekinge, där jag har min familj. min fru och två små tjejer som förgyller min vardag.
Jag är snart färdigutbildad elektriker och söker arbete som lärling, för att äntligen kunna börja jobba med spännande saker…
Teknikintresset har alltid funnits och jag ser yrket som en fantastisk möjlighet att få jobba med utbygget av alternativa energikällor, energieffektiva system, snygga /osynliga och välfungerande tekniklösningar, men även jobba på ett sätt som harmonierar med mina intressen inom byggnadsvård.
Jag åtar mig väldigt sällan beställningar på enstaka föremål.
Däremot är jag alltid nyfiken på större projekt, likt tv-program, offentliga utsmyckningar, föreläsningar, kurser m.m.

Press
Som expert i det nya programformatet Återskaparna får han i stället göra det han är bäst på – arbeta med händerna. På bästa sändningstid, dessutom.
Om jag frågar dig vad som är din värdefullaste sak så kanske det inte är den dyraste saken. Det är kanske är den saken som betyder mest för dig. Eller som du har fått av en speciell människa
Det ÄR ett mysigt program, som säkert kommer att gå riktigt bra för TV4. Eftersom: Folk älskar program om gamla prylar, man blir berörd av de livshistorier som berättas, och återvinning ligger (åtminstone i livsstilsteorin) i tiden.